Det var evigheter sedan jag bloggade och troligtvis kommer jag inte öka takten på bloggandet i heller.
Ria har somnat in, vi har en ny hund sen två år tillbaka
Vårt hundliv
Vi får se om jag börjar blogga igen.
söndag 7 augusti 2016
lördag 11 september 2010
tisdag 27 april 2010
Det händer mycket nu!
Det händer mycket nu vad som händer kommer att redogöras vid ett senare tillfälle.
torsdag 11 februari 2010
Det står stilla just nu!
Eftersom att Ria skadat sig så pass så att korsbandet gick av med 20% så står allt stilla här. Vi tränar in lite småtrick och metallapporten.
tisdag 27 oktober 2009
Ingen träning!!
Varför nä jag nämnde ju att Ria hade börjat halta. Min tålmodiga goa älskade Ria åkte med oss i bilen från Västerås till Söderköping. Väl där så fick vi ett trevligt välkommande och ett löfte om att de skulle reda ut varför hon haltade. Det skulle ta ca2timmar fick vi veta och vi var ju där runt tio så vi hade tid fram till lunch. Fred (min sambo) tyckte att vi skulle sätta oss och ta en fika på ett fik. Jag hade väldigt svårt för att slappna av Ria var ju på lugnande då vi lämnade henne och så veta att det skulle ta ca2timmar innan vi fick veta något överhuvudtaget. Ria är ju min älskade vän visst har jag familjen men hon är ju en del av oss och oron fanns i mig hela tiden.
Fika gjorde vi men då vi var klara med affärssträckan och fikat så hade det bara gått en timme så vad skulle vi göra nu då? 1timme till utan vetskap vi vandrade om kring men hur och var vi än gick så kom vi alltid fram till bilen. Var det någon signal till oss? Det får vi aldrig veta men till slut tröttnade vi bara på att vandra i denna lilla mysiga by så vi satte oss i bilen och undrade vad skall vi göra nu. Tittade på klockan de skulle ju ringa då de var klara och klockan var 11.45 asch vi kör dit sa Fred. När vi kommer dit så ligger Ria på uppvak och vi får genomgång av allt som hänt då vi var borta.
Först följde vi med in för att se röntgenplåtar på knä och rygg och nacke. Nacken, ryggen och höger knä ser bra ut. Vänster knä har en förändring (Kristers beskrivning minns jag inte) Sen fick vi komma in i operationssalen och se filmen på operationen där förklarar Krister att trasslet vi ser är korsbandet som är trasigt och det finns en del inlamerade områden. Han har rensat bort allt som inte är bra och kom fram till att korsbandet nästan var helt av och hon hade en blodutjutelse som bevisade att detta kommit från ett Trauma. (jag vet när och hur) Ria sov fortfarande och vi fick åka till apoteket för att hämta ut medicinerna som hon skulle ta. När vi kom tillbaka var hon vaken och vi fick komma in till henne.
Nu har det gått 1½vecka och Ria tycker själv att livet leker och hon vill absolut inte ta det lugnt men hon får bara tas ut på kissrundor fram till 18/11 då vi skall på återbesök. Sen på återbesöket får vi se om hon fortfarnde visar någon form utav hälta.
Fika gjorde vi men då vi var klara med affärssträckan och fikat så hade det bara gått en timme så vad skulle vi göra nu då? 1timme till utan vetskap vi vandrade om kring men hur och var vi än gick så kom vi alltid fram till bilen. Var det någon signal till oss? Det får vi aldrig veta men till slut tröttnade vi bara på att vandra i denna lilla mysiga by så vi satte oss i bilen och undrade vad skall vi göra nu. Tittade på klockan de skulle ju ringa då de var klara och klockan var 11.45 asch vi kör dit sa Fred. När vi kommer dit så ligger Ria på uppvak och vi får genomgång av allt som hänt då vi var borta.
Först följde vi med in för att se röntgenplåtar på knä och rygg och nacke. Nacken, ryggen och höger knä ser bra ut. Vänster knä har en förändring (Kristers beskrivning minns jag inte) Sen fick vi komma in i operationssalen och se filmen på operationen där förklarar Krister att trasslet vi ser är korsbandet som är trasigt och det finns en del inlamerade områden. Han har rensat bort allt som inte är bra och kom fram till att korsbandet nästan var helt av och hon hade en blodutjutelse som bevisade att detta kommit från ett Trauma. (jag vet när och hur) Ria sov fortfarande och vi fick åka till apoteket för att hämta ut medicinerna som hon skulle ta. När vi kom tillbaka var hon vaken och vi fick komma in till henne.
Nu har det gått 1½vecka och Ria tycker själv att livet leker och hon vill absolut inte ta det lugnt men hon får bara tas ut på kissrundor fram till 18/11 då vi skall på återbesök. Sen på återbesöket får vi se om hon fortfarnde visar någon form utav hälta.
Etiketter:
dobermann,
oro,
På väg tillbaka,
Sjukdom
torsdag 8 oktober 2009
Ja nu verkar det som att detta årets otur inte kommer att ta slut för Ria
Året började med att hon skadade båda baktassarna sen blev det ljust igen och Rias höfter blev friade och Ria blev korad sen började det dystra. Ria fick Magsäcksomvridning och blev inlagd. Sen gjorde hon illa tassar igen och nu så är hon halt.
torsdag 17 september 2009
Har inte varit på humör att skriva!
Allt går framåt med Rias hundmötesträning nu mer är det 75% utav mötena som är fria från skällande. 25% är med skällande, hon börjar redan på långt avstånd, detta beteendet går att bryta och hon kan passera andra hunden utan problem sen.
Idag så gick jag en promenad här på morgonen och jag passerade en trädgård där jag vet att det nästan alltid är hundar ute(mitt inne i ett bostadsområde). Dessa hundar skäller på allt som passerar deras tomt, lika så denna gång jag tog ut lite så att vi inte gick intill deras staket. Naturligtvis så var de ute och jag fick möjlighet att träna igen. De skällde i sedvanlig ordning Ria var på väg att svara men hon lyssnade på mitt nej och min inkallning så vi passerade två skällande hundar som sprang längs med stacketet utan ett enda ljud från Ria.
Ja jag är stolt över mig själv och mega stolt över Ria!
Skulle startat på en kurs men pga löp så blev det inget förrän 25/11
Idag så gick jag en promenad här på morgonen och jag passerade en trädgård där jag vet att det nästan alltid är hundar ute(mitt inne i ett bostadsområde). Dessa hundar skäller på allt som passerar deras tomt, lika så denna gång jag tog ut lite så att vi inte gick intill deras staket. Naturligtvis så var de ute och jag fick möjlighet att träna igen. De skällde i sedvanlig ordning Ria var på väg att svara men hon lyssnade på mitt nej och min inkallning så vi passerade två skällande hundar som sprang längs med stacketet utan ett enda ljud från Ria.
Ja jag är stolt över mig själv och mega stolt över Ria!
Skulle startat på en kurs men pga löp så blev det inget förrän 25/11
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)